fredag 27 februari 2009
En gång syntes mina bilder i hela världen
Varför det står Roger Vikström under bilden vet jag inte, och jag var för feg på den tiden för att ringa och skälla ut Expressen. Borås tidning fick däremot vad dom tålde.
onsdag 25 februari 2009
Bilder från det ryska imperiet
Obs: Jag hade skrivit hela den här artikeln när Firefox kraschade, och av någon anledning hade inte blogger sparat inlägget och jag blev tvungen att skriva om allting, så när jag skriver detta är jag trött och sur, så kvalitén kanske inte är den bästa..
Ibland dyker det upp fotografier som får en att tappa andan. Jag minns när jag hade tagit mig modet att köpa en bok om manligt nakenfoto på bokrean i Borås, och då för första gången fick se bilder av Nan Goldin. Hennes bilder är intima och ömma på ett sätt som får andra fotografer har lyckats åstadkomma.
Men nu är det inte intimt dokufoto jag ska prata om, utan den ryska fotografen Sergey Mikhaylovich Prokudin-Gorsky, låt oss kalla honom Prokudin hädanefter.
Prokudin fick sin plats i historien när han uppbackad av Tsar Nicholas II dokumenterade en stor del av det ryska imperiet. Även om hans ambition var att dokumentera imperiets mångfald och historia så visar en del av hans bilder också på den misär som ledde till den ryska revolutionen. Det som gör hans bilder så intressanta är att dom visar ett Ryssland som man sällan får en chans att se. Och vad som gör hans bilder unika är det faktum att dom är äkta färgbilder, inte några kolorerade svartvita bilder utan riktiga färgbilder.
Prokudin använde sig av en teknik där han tog tre svartvita exponeringar i tät följd med varsitt färgfilter. När bilderna sedan framkallats så projicerade han dom över varandra i olika färger, vilket gjorde att man fick en projicerad färgbild.
Med dagens teknik kan man nu scanna in dom olika exponeringarna och kombinera dom digitalt så att man på den vägen får en färgkopia utan att behöva projicera. Resultatet är helt otroligt, det är som om någon hade åkt tillbaka i tiden med en digitalkamera! Visserligen har bilderna skärpts till och färgkorrigerats i den digitala efterbehandlingen, men det berättigas helt klart av slutresultatet.
Visserligen är den här bilden tagen i Italien och inte Ryssland, men smäll upp den i fullformat och kolla in detlajerna på klänningen!
Så om ni vill gotta er i romantiska bilder från förr eller nörda ner er i rysk historia så ska ni gå in på Wikimedia Commons där det finns mängder med bilder av Prokudin. Alla bilder är fria så ni får göra vad ni vill med dom!
Jag funderar på att leka lite med färgfilter och projektioner, får jag tummen ur nån gång så dyker resultatet garanterat upp här.
Kram!
Ibland dyker det upp fotografier som får en att tappa andan. Jag minns när jag hade tagit mig modet att köpa en bok om manligt nakenfoto på bokrean i Borås, och då för första gången fick se bilder av Nan Goldin. Hennes bilder är intima och ömma på ett sätt som får andra fotografer har lyckats åstadkomma.
Men nu är det inte intimt dokufoto jag ska prata om, utan den ryska fotografen Sergey Mikhaylovich Prokudin-Gorsky, låt oss kalla honom Prokudin hädanefter.
Prokudin fick sin plats i historien när han uppbackad av Tsar Nicholas II dokumenterade en stor del av det ryska imperiet. Även om hans ambition var att dokumentera imperiets mångfald och historia så visar en del av hans bilder också på den misär som ledde till den ryska revolutionen. Det som gör hans bilder så intressanta är att dom visar ett Ryssland som man sällan får en chans att se. Och vad som gör hans bilder unika är det faktum att dom är äkta färgbilder, inte några kolorerade svartvita bilder utan riktiga färgbilder.
Prokudin använde sig av en teknik där han tog tre svartvita exponeringar i tät följd med varsitt färgfilter. När bilderna sedan framkallats så projicerade han dom över varandra i olika färger, vilket gjorde att man fick en projicerad färgbild.
Med dagens teknik kan man nu scanna in dom olika exponeringarna och kombinera dom digitalt så att man på den vägen får en färgkopia utan att behöva projicera. Resultatet är helt otroligt, det är som om någon hade åkt tillbaka i tiden med en digitalkamera! Visserligen har bilderna skärpts till och färgkorrigerats i den digitala efterbehandlingen, men det berättigas helt klart av slutresultatet.
Visserligen är den här bilden tagen i Italien och inte Ryssland, men smäll upp den i fullformat och kolla in detlajerna på klänningen! Så om ni vill gotta er i romantiska bilder från förr eller nörda ner er i rysk historia så ska ni gå in på Wikimedia Commons där det finns mängder med bilder av Prokudin. Alla bilder är fria så ni får göra vad ni vill med dom!
Jag funderar på att leka lite med färgfilter och projektioner, får jag tummen ur nån gång så dyker resultatet garanterat upp här.
Kram!
söndag 15 februari 2009
Imorgon börjar det..
Imorgon börjar en av Sveriges största politiska rättegångar, där nytt ställs mot gammalt, framtiden mot dåtiden. Det ska bli spännande att se, och det lär hålla på ett par år. Det ska bli spännande att se om man fortfarande kan lita på det svenska rättssystemet eller om underhållningsindustrin shoppat loss även där!
torsdag 12 februari 2009
Förlora modet bevarad äggen
Jag var på möllan och köpte en massa koreanska bovetenudlar, kimchi och dumplingskal, då jag fick syn på ett litet paket som jag tittat på flera gånger men aldrig riktigt vågat köpa.
Men idag gjorde jag det, jag köpte kinesiska tusenårsägg. På innehållförteckningen förkunnas föga tillitsingivande att jag håller i ett paket "Förlora modet bevarad äggen". Tusenårsägg räknas numera som en delikatess men som så många andra delikatesser har det en gång varit en livsnödvändighet. Det handlar om en konserveringsmetod där man packar in ägg i lera, kalk och lite annat smått och gott, vilket sänker phvärdet i äggen och tar död på bakterier.
För några år sedan uppdagades att många tillverkare använde bly under konserveringen, vilket kanske inte var så lyckat.
Nåväl, hur smakade det?
Vi börjar med lukten. På håll luktar det som torkat kött, eller fisksås eller kanske parmesan. Toner av umami alltså.
Men sätter man näsan tätt intill så luktar det faktiskt hårfärg, vilket faktiskt gör att jag förlorar modet lite..
Äggen smakar faktiskt ganska gott, om än rätt svagt, vitan har en gummiaktig konsistens och gulan är krämig fast en aning grynig. Egentligen smakar det som ett rökigt, nötigt och väldigt hårdkokt ägg, definitivt snällare än vad dess utseende får en att tro.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)