Polishästar var det ja

Lite blandat från demonstrationen

Bortsett från allt sabotage så var det en mycket fin demonstration.

Jösses

Jag beslutade mig för att gå med i demonstrationståget mot DC-matchen idag. Sagt och gjort, med kameran i högsta hugg växlade jag mellan att gå i tåget och springa runt och fota.
Jag orkar inte tjata politik just nu, men jag kan ju säga att jag gick med i demonstrationen för att visa min solidaritet med Palestinierna. Men när vi väl var framme utanför baltiska hallen så gick jag över till att helt enkelt dokumentera det hela.
Jag ställde mig på en plattform bakom scenen som man hade byggt för att få en översikt över det hela, när plötsligt sabotörerna kom igång på allvar. Först rusade jag fram mot kravallerna för att fotografera, men så insåg jag att det var precis vad alla andra också gjorde, när jag gick tillbaka till scenen där den fredliga manifestationen utspelade sig så fanns där inte en enda fotograf.
Då bestämde jag mig för att jag inte har något att vinna på att jaga efter kravaller, det gör redan hundratals andra fotografer så det hela är så urvattnat och uttjatat att jag mår illa. Under ett telefonsamtal med min käre Bo berättade han att i P1 talade dom minsann bara om kravallerna och inget om själva manifestationen. Jag vet inte vad det är som driver dessa människor som kastar sten och rörbomber under en demonstration, men det är inte så långsökt att tänka sig att dom är ute för att sabotera själva demonstrationen.
Uppenbart är i alla fall att dom inte var där för att stå för sina åsikter. Är man på en demonstration så visar man vem man är och vad man tycker, och det gör man inte med palestinasjal över munnen och stora solglasögon över resten av ansiktet. Det har sagts förut och det tål att sägas igen, när folk börjar provocera och använda våld, då faller hela manifestationen, och de tusentals människor som var där för att visa sin solidaritet kan lika gärna gå hem, dom kommer ändå inte att kunna nå ut med sitt budskap längre.
De pressfotografer som närvarade måste ta de bilder som tidningsredaktionerna vill ha, och tidningsredaktionerna vill ha bilder som säljer tidningar. Och tyvärr är det så att en löpsedel full av kravaller, våld och terrorism säljer betydligt mer än en som berättar om hur flera tusen människor samlades för att visa sin solidaritet med ett sönderslitet, sönderbombat folk.

Så jag drog en djup suck och gick iväg och fotade polishästar istället.

Jag skiter i om någon köper mina bilder, även om det skulle vara fint med en liten peng, och därför har jag inget intresse av att springa runt efter kravaller, sådana har fotograferats tusentals gånger förut, och en tidning skulle lika gärna kunna lägga in gamla arkivbilder i sin rapportering utan att någon skulle märka något.

Stenkastarna hade banderoller med texten "det är vi som bestämmer" och på ett sätt har dom rätt, dom bestämmer åtminstone över vad medierna kommer att rapportera om.

Mochi

Ja, igår försökte jag mig på att göra Mochi, japanska riskakor. Det blev en besvikelse och jag skäms över slutresultatet. Så här ser det ut när man gör dom i Japan, och det såg exakt likadant ut när jag gjorde det i min lägenhet, studiopublik och allt.



För att göra det lite bögigare gjorde jag mina rosa istället för gröna med hjälp av lite rosenvatten jag köpte på Tasty House vid triangeln. Om du vill ha rosenvatten så köp det INTE på Tasty House, för deras rosenvatten är fullt av färgämnen, riktigt rosenvatten är klart som vatten, inget annat.

Muäh

Inatt har jag inte sovit, istället låg jag under täcket och lyssnade på musik och tänkte, tänkte, tänkte. Det är en av orsakerna till min konstiga dygnsrytm, jag kan inte sluta tänka. Om jag ändå tänkte ut olika matematiska formler, eller en lösning på klimatkrisen, då vore det väl värt en rubbad dygnsrytm. Men tyvärr ligger jag bara och dagdrömmer om allt mellan himmel och jord, ältar saker som hänt eller saker som jag är rädd kommer att hända und so weiter und so weiter..

Enligt min läkare har jag nu knaprat mig igenom hela hennes reportoar av sömnpiller, vilket har orsakat allt från en besk smak i munnen dagen efter till att jag vaknar full av blåmärken och upptäcker att jag spenderat natten med att knyckla till ett satelitfoto för att det ska vara topografiskt korrekt. Men få mig att sova, det har dessa piller inte lyckats med. Jag har dessutom ett minne av hur jag efter att ha kommit hem från skolan skällt ut Bosse för att han lagt ut alla mina dyra fina polaroidbilder på golvet, för att sedan få berättat för mig att det inte var han, utan jag, som fnissande lagt ut bilderna i en bestämd ordning på golvet.
Ja, och på den vägen är det..

Imorn ska jag på besök hos min kära doktor igen, och jag kommer att beklaga mig över min sömn återigen. Och så ska sjukskrivningen förlängas, för doktorn som fick ersätta min kära doktor när hon själv var sjuk fick för sig att jag är en av de hiskeliga bidragstjyvarna som det talades så mycket om under vår senaste valrörelse, och ville därför att jag skulle komma till honom och reda ut allt. Men nu är min kära doktor frisk igen och förhoppningsvis får jag min sjukskrivning och mina piller en sista gång innan det bär av mot Göteborg..

Jaja, jag är trött och orkar inte skriva mer nu, puss puss!