Jösses

Jag beslutade mig för att gå med i demonstrationståget mot DC-matchen idag. Sagt och gjort, med kameran i högsta hugg växlade jag mellan att gå i tåget och springa runt och fota.
Jag orkar inte tjata politik just nu, men jag kan ju säga att jag gick med i demonstrationen för att visa min solidaritet med Palestinierna. Men när vi väl var framme utanför baltiska hallen så gick jag över till att helt enkelt dokumentera det hela.
Jag ställde mig på en plattform bakom scenen som man hade byggt för att få en översikt över det hela, när plötsligt sabotörerna kom igång på allvar. Först rusade jag fram mot kravallerna för att fotografera, men så insåg jag att det var precis vad alla andra också gjorde, när jag gick tillbaka till scenen där den fredliga manifestationen utspelade sig så fanns där inte en enda fotograf.
Då bestämde jag mig för att jag inte har något att vinna på att jaga efter kravaller, det gör redan hundratals andra fotografer så det hela är så urvattnat och uttjatat att jag mår illa. Under ett telefonsamtal med min käre Bo berättade han att i P1 talade dom minsann bara om kravallerna och inget om själva manifestationen. Jag vet inte vad det är som driver dessa människor som kastar sten och rörbomber under en demonstration, men det är inte så långsökt att tänka sig att dom är ute för att sabotera själva demonstrationen.
Uppenbart är i alla fall att dom inte var där för att stå för sina åsikter. Är man på en demonstration så visar man vem man är och vad man tycker, och det gör man inte med palestinasjal över munnen och stora solglasögon över resten av ansiktet. Det har sagts förut och det tål att sägas igen, när folk börjar provocera och använda våld, då faller hela manifestationen, och de tusentals människor som var där för att visa sin solidaritet kan lika gärna gå hem, dom kommer ändå inte att kunna nå ut med sitt budskap längre.
De pressfotografer som närvarade måste ta de bilder som tidningsredaktionerna vill ha, och tidningsredaktionerna vill ha bilder som säljer tidningar. Och tyvärr är det så att en löpsedel full av kravaller, våld och terrorism säljer betydligt mer än en som berättar om hur flera tusen människor samlades för att visa sin solidaritet med ett sönderslitet, sönderbombat folk.

Så jag drog en djup suck och gick iväg och fotade polishästar istället.

Jag skiter i om någon köper mina bilder, även om det skulle vara fint med en liten peng, och därför har jag inget intresse av att springa runt efter kravaller, sådana har fotograferats tusentals gånger förut, och en tidning skulle lika gärna kunna lägga in gamla arkivbilder i sin rapportering utan att någon skulle märka något.

Stenkastarna hade banderoller med texten "det är vi som bestämmer" och på ett sätt har dom rätt, dom bestämmer åtminstone över vad medierna kommer att rapportera om.