En sen natt när jag var kanske elva tolv år satt jag uppe och zappade runt bland kanalerna på min tv, och plötsligt möttes jag av ett färgsprakande skådespel som genast fångade min uppmärksamhet. Det var filmen Farväl min konkubin. Om ni spolar fram till 4:20 i det här klippet så får ni se den första scenen jag såg. Det var det vackraste jag sett i hela mitt liv, och fick mig att inse att inte bara kvinnor kunde vara vackra som dockor. Jag såg mig själv framföra scenen med samma värdighet och bestämdhet som Douzi. Jag satt och storgrät under hela den här scenen, och satt som förtrollad under hela filmen.
Eftersom jag är för lat för att skriva en egen sammanfattning så saxar jag en direkt från imdb:
""Farewell, My Concubine" is a movie with two parallel, intertwined stories. It is the story of two performers in the Beijing Opera, stage brothers, and the woman who comes between them. At the same time, it attempts to do no less than squeeze the entire political history of China in the twentieth century into a three-hour time-frame."
Den här filmen är ganska svår att få tag i, men om ni hittar den så tveka inte att se den, det är en av de vackraste filmer som någonsin gjorts!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar